Lopprapport: Silverleden på 1 dag

I maj anmälde jag mig till mitt första ultralopp, det vill säga ett lopp med distans över maraton. Det gick ett 2 juli bara en dryg timmes bilresa bort och jag ville ha en utmaning och se om jag skulle klara det. Loppet var Silverleden på 1 dag vilket är 64 km kuperad stiglöpning. Helt klart en utmaning.

Förberedelser

Det var dock med lite tvekan jag anmälde mig eftersom jag haft problem med en vad under våren, någon form av muskelbristning eller -knut. Detta var i slutet på maj och loppet skulle gå 2 juli. Jag anmälde mig ändå och lade upp en plan för att få vaden i form: Endast cykel i två veckor. Därefter lite löpning varje dag med upptrappning i distans. Massage efter varje pass. Detta visade sig fungera och jag kunde efter drygt elva dagars löpning springa över milen utan känning. Som en sista förberredelse sprang jag 22 km en vecka före loppet och det kändes bra. Härligt. Dock hade jag ett villkor för loppet: Känner jag av vaden bryter jag. Jag hade nämligen ingen lust att dras med vadproblem under den kommande semestern.

Banan med milmarkeringar.

Då så. Jag kör loppet. Frågan är då hur jag skulle klä mig. På fötterna tog jag mitt säkraste kort, mina terrängfavoriter Inov-8 Oroc 280. De har jag aldrig fått skavsår i under totalt hundra mil stig. Körde också vanliga strumpor. Ville inte laborera med tåstrumpor. Klippte och filade ner tånaglarna. Det skulle regna och bli 14 grader varmt så jag tog 3/4 tights, långärmad tunn tröja som jag kunde dra upp ärmarna på och en keps som skydd mot regnet. Ryggsäck? Man behövde ha med mobiltelefon. Den kunde jag ha på armen. Banan hade åtta vätskestationer så vatten behövde jag inte springa med. Bestämde mig att skippa ryggsäcken, ha mobilen på armen och ha skavsårstejp, toapapper och bilnyckeln i en vattentät påse i handen. Jag gjorde även iordning ett par dropbags med lite ombyte som jag valde få utkörda till 22 och 43 km.

Nästa fråga var hur jag skulle lägga upp loppet. Det fick bli att ta det lugnt från början och gå i uppförsbackarna. Det har jag förstått är vanligt under ultralopp. Jag skulle även ta det lugnt nedför för att spara på låren.

Starten

Dagen kom. Jag körde iväg i bilen och insåg jag räknat fel på restiden. Attans. Ökade farten och följde ETA på telefonen. Den låg från början på starttiden men minutrarna tickade ner. Lyckades ta mig dit en kvart före starten klockan åtta så det gick bra. Tur jag har turbo. När jag satte dit sista nålen för nummerlappen var det två minuter kvar till start. Jag var redo för ultra. Stämningen i startfältet var trots det lätta regnet på topp. Startskottet gick. Jag och runt 150 andra löpare påbörjade vår långa löpning.

Starten har gått. Foto Maria Frisk.

Banan

Banan följer Silverleden, en välmarkerad vandringsled som går runt i landskapet upp på varje höjd och förbi varje sevärdhet som finns i närheten. Här har man ansträngt sig för att dra leden i skogen och inte förenkla med tråkiga grusvägar. Den går också rakt upp och ned över bergen utan omvägar. Bitvis är det brant för löpning. Namnet kommer från silverbrytning under 1600-talet. Man passerar flera gruvor varav just en silvergruva.

Något jag uppskattade var att vi i startkuvertet fick en inplastad karta i A3-format med höjdkurvor i skala 1:25.000 som jag följde med på.

Detta var verkligen trailrunning. Några få vägpartier annars smal stig genom skogar, över hyggen, upp på höjder och över myrar och spänger. Passade mig bra.

Ackumulerad höjd är 1400 m.

Höjdprofil

Också ett stort plus att det inte var en varvbana, utan ett långt varv. Ny stig hela tiden.

Vid varje vätskekontroll (c:a var 8:e km) kunde man välja att bryta och bli körd till målet.

Fösta milen

Jag brukar uppleva under löppass att det går lättare om man vet att man har långt kvar att springa. Det är hjärnan som bestämmer hur man upplever fysisk trötthet, och hjärnan kan man själv påverka genom att tänka. Detta skrivs det om på den mycket intressanta hjärnfysikbloggen. Denna dag gick mycket riktigt de första 10 km i princip ansträngningslöst. Jag visste ju att det bara var uppvärmningen.
 
Till första vätskan vid 7 km sprang jag något långsamt. Sjuminuterstempo. Jag tog en mugg vatten och stack vidare i ett högre tempo runt sex minuter. Kändes bra.

Jag vid kanske 7 km. Foto Maria Frisk.

Getingar

Första biten bjöd dock på några obehagliga översaskningar - jordgetingar på hyggena som inte alls gillade alla löpare som drog fram där. Mitt första stick fick jag i vristen och kom då att tänka på att jag väl var överkänslig mot getingstick. För länge sen svullnade hela underarmen upp. Skulle foten svullna upp nu? Jag sprang vidare och inget hände under tjugo minuter. Jag fick sedan ytterligare två stick i bröstet och kinden. Jäkla getingar. Jag fick dock som tur var inga problem av detta utan det var snart glömt. Jag positionerade mig också i täten på de små grupper av löpare som bildades så jag slapp fler stick, men inte de bakom mig. Jag hade ändå flest stick i gruppen.

Vätska och mat 

Jag sprang vidare i mitt lite högre tempo, bitvis tillsammans med andra löpare jag kom ikapp. Kilometrarna rullade på. Vaden kändes bra. Då och då (runt var 8:e km) kom man in till vätskekontroll. Där var det fint uppdukat med rena smörgåsbordet för en löpare. Vid en station i mitten fanns även varmkorv.

Smörgåsbord vid en vätskestation. Foto: silverleden.se.

Jag drack dock mest vatten och åt saltgurka. Detta med mat och energi under loppet var något jag i förväg tyckte skulle bli intressant. Jag är LCHF:are sedan många år och har en effektiv fettmotor. Skulle jag köra hela loppet på vatten? Jag drog en mugg blåbärssoppa vid 30 km samt kanske tre muggar sportdryck totalt, det var allt i matväg. Kanske skulle ett högre sockerintag ökat prestationen men nu blev det i testsyfte inte så. Jag vill se hur kroppen klarade av en mindre sockermängd. Slutsatsen blev att jag inte kände brist på energi under loppet. Det var muskulär utmattning och smärta i olika leder som hjärnan istället tampades med. Man kan också se på puls- och tempokurvorna att de var relativt konstanta under loppet. Jag kroknade aldrig. En annan anledning att undivka energi/mat var också att inte riskera magproblem. Hade ingen erfarenhet av att äta under löpning. Det gick bra.

Jag i uppförsbacke vid kanske 19 km. Foto Maria Frisk.

Publik och live-resultat

Vid stationerna och på alla möjliga ställen längs banan, till och med mitt i skogen, var det grupper av publik som hejade på. Det var ju jättekul och gjorde verkligen benen lättare. Tänkte på hjärnan igen.

Vi använde orienteringsstämpling vid vätskestationerna och vid varje hel mil. Vätskestationerna var också uppkopplade så arrangören kunde visa liveresultat på webbsidan. Riktigt bra.

Nya rekord

Stämplade vid 40 km vilket innebar nytt distansrekord. Stämplade vid maraton 42 km vilket innebar att jag fixat även det. Vaden kändes fortfarande bra! Gött nu är det bara att beta av resten av 40-talet.

Sista 20

Vid vätska 45 km fick jag reda på att att jag sprungit upp mig rejält placeringsmässigt under loppet. Det kunde stämma. Jag sprang om löpare då och då ute på stigarna, men framför allt i vätskestationerna. Jag stannade inte mer än någon minut och passerade då 5-10 st varje gång. Jag startade ju också långsamt. Det var också skönt mentalt att plocka placeringar än tvärtom. Placering 21 tydligen vid kontrollen. Se där, kanske klarar bland de 20 bästa då. Tack och hej sa jag och sprang vidare för att jaga ryggar. Den här sträckan gick snabbt. Jag passerade fyra stycken till nästa kontroll 52 km. Bland de 20. Snabbt vatten och nu var det bara att köra på.

Skulle över ett berg och det visade sig bli jobbigt. Trixig stig uppför och en två km utförslöpa ner 170 höjdmeter. Försökte trippa på vaderna, med det blev tufft både för dem och för låren. Sen blev det dock flackt ut på fina myrar och spänger vilket var skönt. Mindre än 10 kvar! Började räkna på om jag skulle klara under åtta timmar. Det kunde gå. Kom till sista vätskan vid 57 km. Här fick jag reda på att det bara var 7 km kvar istället för 8 som jag trodde. Tiden stod på 7:06 så jag hade 54 minuter på mig att springa 7 km. Knappt 8-minuterstempo. Det fixar jag! Sprang vidare i 6:30-tempo i en halvtimme. Här gick det segt. Låren var inte pigga. Det var dock lättlöpt bortsett från ett mossparti. Stämplade 60 km. Tid 7:32. Bara tre-fyra km kvar! Jag såg dock på kartan att det var nån liten kulle före målet. Passerade ett par åskådare som förvarnade mig, det kommer en brant backe! Ok, det har varit många backar så en liten till är igen fara. När jag stack upp i skogen mot kullen uppenbarade sig dock den brantaste backen på banan. Rena väggen. Fick gå naturligtvis. Jobbigt. Benen sega. Några steg i taget. Fick vila halvvägs. Klarar jag åtta timmar? Exakt hur långt är det kvar? Gick vidare. Tog mig till slut upp på bergets topp och hann få en blick på utsikten men kommer inte ihåg den. Nu var det nedför och in mot mål som gällde. Stod på utför. Lättlöpt, inget att spara på. Sista stämplingen. Skylt 1,3 km kvar. Kämpade vidare genom skogen på en smal stig. Kändes ödsligt och tyst. Är verkligen målet bara 500 m bort? Rätt stig var jag på iaf. Men så uppenbarade sig ett ljus och ett öppet fält med upploppet. Markeringar på båda sidorna ledde in mot målet långt borta. Jag hörde speakern ropa mitt namn. Publiken applåderade och jag sprintade sista biten in i mot målstämpligen. Gött. Det är klart. 64 km. Sju timmar 53 minuter 38 sekunder. Mitt första ultra.

Målgång. Foto: Maria Frisk.

Erfarenheter

Jag klarade att springa nästan åtta timmar i ett jämnt tempo. Kroppen och knoppen fungerade bra. Kläder och skor fungerade bra. Något att förändra? Egentligen inte. Kanske ett lite högre tempo.

Mitt tempo och puls.

Dagarna efter hade jag en gruvlig träniningsvärk i en nyupptäckt muskel bakom höftkulan. Tror det kan vara någon av de mindre glutealmusklerna:

Bild: Wikipedia.

Märkte inte mycket av det när jag sprang. Vet inte om jag tappade hållningen mot slutet eller att de helt enkelt blev utmattade till slut. Nu vet jag att de finns där i alla fall. Två dagar efter loppet kunde jag gå normalt igen.

Sammanfattning

Ett långt och utmanande traillopp i fin natur med bra arrangemang.

Loppfakta

Plats: Hällefors
Längd: 64 km
Höjd: 1400 m (ack)
Webbplats: silverleden.se
Resultatlistor 2016